Mordet på Svire
På morgonen den 22 september 1903 påträffandes Anders Petter Johansson Ljungberg även kallad ”Svire” mördad, på Johannes Janssons Ladugårdsgata på Björkelund i Långeruder Hjo Socken.
Svire hade blivit ordentligt misshandlad och även strupen hade blivit avskuren.
Här följer utdrag ur det protokoll för polisförhöret som Länsman PG Olsson upprättade.

Den för mordet misstänkte förre gardisten Johan August Julius Carlsson från Havstena Nolgård av Skövde landsförsamling har undertecknad genast insatt i häktet. Hölls polisundersökning där finnes Johansson Ljungberg liggande död med avskuren strupe och en mängd krossår och knivhugg å huvud båle och händer. Bredvid den döde anträffades en kniv samt en blykula efter en sönderslagen käpp.
Denne efterspanades och anträffades samt anhölls.
Johan August Julius Carlsson, vid med honom anordnat förhör, berättar att han är född den 12 juni 1881 i Säter socken i detta län och modern är Anna Johansson. Den verklige fadern är okänd. Vistades hos modern och Styvfadern till han fyllt 12 år. D å han på sommaren 1893 beredde arbete hos Johannes  Andersson i Åkersäter han arbetade hos denne en kort tid och på hösten samma år återkom till hemmet och vistades hemma till hösten 1894. Då han av Skövde landskommun utarronderades hos samme Johannes Andersson i Åkersäter, hos vilken han var till hösten 1895, under vilken tid han konfirmerades. Därefter kom till han nu mördade Anders Petter Johansson Ljungberg, hos vilken modern sedan styvfadern avrest till Amerika vistades. Han upphöll sig här till januari månad 1896 då han kom i tjänst hos Gottfrid Johansson i Nederg. Göstorp i Skälverums socken, där han tjänade till den 24 oktober samma år. Han återkom då till Ljungberg på en kortare tid. Här efter började han med gårdfarihandel till på nyåret 1897 då han begav sig till Tidaholm och erhöll arbete på Vulkans Tändsticksfabrik. Där han arbetade till fram på sommaren samma år då han återigen började gå med handel varmed han fortsatte till november månad 1898.
Vid denna tid blev han anställd vid Svea Livgarde till fots i Stockholm där han tjänade i 3 år till den 24 november 1901. Efter slutad tjänst vid gardet återigen begav sig till Ljungbergs hem i Långeruder där han dock stannade helt kort. Därefter sysslade han med handel till sommaren 1902 då han bagav sig till Stockholm, fick tillfälligt arbete till samma år i november hos åkare Carlsson, Andrén, Zackrisson och Widegren att han sedan dess idkat handel. Lördagen den 19 dennes omkring kl 4 eft.m ankom till Långeruder och vid ett besök hos sin moder, av vilken han fick veta att Ljungberg samma dags morgon begivit sig till Hjo Stad. Gått efter dit för att uppsöka denne, att han vid ½ 6tiden på kvällen träffade Ljungberg varefter de, sedan de tillsammans förtärt brännvin kort efter kl 6 begav sig till Ljungbergs hem Espelund där de ytterligare förtärde brännvin. Carlsson stannade här till klockan omkring tre på söndag morgon då han begav sig till en under berörda hemman lydande lägenhet Dunkebacken, som bebos av arbetaren Adolf Emanuelsson hos vilken han vistades över söndagen, att han på förlidne gårdag på morgonen åter träffade  Ljungberg, av vilken han ombads att gå till Hjo och köpa brännvin,  han gjorde så och återkom vid 11-tiden då det inköpta brännvinet, en liter snart förtärdes att han ånyo begav sig till staden för att skaffa ett lika kvantum brännvin vilket  de och till större delen förtärde varefter de omkring kl 6 åtskiljdes. Carlsson begav sig till ovanmämda Emanuelsson.
Hörd angående mordet på Ljungberg förnekar Carlsson att han begått detta mord, men erkänner att han, sedan han efter skiljdes från Ljungberg varit hos Adolf Emanuelsson en stund till det började skymma, har gått ut och åter träffat Ljungberg hos Emanuelssons närboende granne Johannes Jansson i Björkelund. Varvid Ljungberg frågat om Carlsson hade något brännvin och då Carlsson tyckte sig se en kniv i Ljungbergs ena hand. Har Carlsson med en käpp av ask ellet ek tilldelat  Ljungberg en mängd slag så att han föll till marken, att Ljungberg efter det han fått första slaget ropade på folk, men sedan ej yttrade ett ord, att Carlsson efter det  han med käppen slagit Ljungberg i knappt 10 minuter sett tvenne karlar komma framspringande från sydost ut skogen dävid den ene yttrade: är det fråga om stryk då vill vi vara med, att Carlsson då blivit rädd och lämnat Ljungberg, som fortfarande låg på platsen utan att göra försök att resa sig, gick en omväg genom skogen och åter begivit sig till Emanulssons bostad, der han efter en stund lagt sig att sova. Då han idag på morgonen skulle gå till benämde Jansson för att köpa  mjölk. På något avstånd såg Ljungberg liggande död på platsen där han i går afton blivit av Carlsson misshandlad, men att han ej då fattade mod att gå förbi varför han vände om till Emanuelssons hem, där han av mig anträffades och omhändertogs.
Vittnen
1. Johannes Jansson Björkelund: Att Carlsson i går afton klockan omkring ½ 7 i berusat tillstånd kom till Jansson på dennes gata och frågade om Anders Petter Ljungberg varit synlig varpå han fick till svar att Ljungberg omkring 10 minuter förut avlägsnat sig från Janssons hem efter att då velat bjuda på brännvin, vilket Jansson dock vägrat emottaga.
Carlsson yttrade då att Jansson måste veta var Ljungberg fanns och hade honom undangömd här skall bli något gjort ty jag är mordisk. Carlsson framräckte en käpp och vidare yttrade: ”Känn på den här, det är bly, sedan jag använt den har jag en sexpipig revolver och den skall jag bota Ljungberg med”. Under det Jansson i vänliga ordalag varnat  Carlsson för att begå någon ogärning, kom Ljungberg gående från vägen och närmande sig de samtalande, han sa Carlsson: ”är du här August” vartill denne svarade ”det hör dig icke och om du säger ett ord till så slår jag dig så du far åt helvete” att nu Jansson avlägsande sig några  steg för att uträtta något arbete, men kom der med att vända sig om och fick se Carlsson taga ovannämde käpp som Jansson som vid förevisats vara försedd med blyknapp, tilldela Ljungberg ett ”dråpslag” i huvudet så att han genast föll till marken därvid uppgivande jämrande läten. Han bad Carlsson skona hans liv att Jansson då närmade sig och bönfallande bad Carlsson som nu med samma käpp slog Ljungberg slag på slag i huvudet. ”Sluta slå”, vartill han hotande höjde käppen över Janssons huvud svarade ”gå er väg gubbjävel annars delar ni samma öde”. Att Jansson som är gammal och klen uppskrämd avlägsnade sig från platsen och gått in i sin stuga, för att övertänka vad som var att göra. Kort därpå återvände han. Carlsson slog fortfarande med käppen bearbetade Ljungbergs huvud. Jansson skulle göra ännu ett försök att förmå Carlsson avstå från vidare våld på Ljungberg.
Av sin tjänarinna Maria Olsson som jämte Carlssons moder Anna Johansson, vilken var inneboende hos Ljungberg och båda under våldsbragden kommit tillstädes ombads att själv inte utsätta sig för fara genom at gå närmare den i raseri varande Carlsson. Jansson hade då givit sig bort för att skaffa hjälp. Carlsson som vid Janssons avlägsnade ännu höll på att slå Ljungberg, Carlsson som utan uppehåll i minst trekvars timme slagit Ljungberg vilken under hela tiden inte yttrat ett ord eller jämrat sig mer än efter första slaget det s.k. dråpslaget. Jansson hörde Carlssons moder Anna Johnasson bedja sin son att ej fortsätta misshandeln, då han skyndade bort för att skaffa hjälp, först besökte sin närmsta granne  förut benämde Adolf Emanuelsson i Dunkebacken och bad denne följa med för att förhindra Carlsson fortsätta våldsbragden. Emanuelsson vilken var berusad, var icke benägen utan svarade ”bry er inte om det där, utan sätt er ner och låt dem slåss om de vill. Detta har jag väntat på länge”. Jansson som var uppskakad och medtagen satte sig ner en kort stund. Då förutnämda Anna Johansson även kom in, därvid yttrade” nu, nu,  nu är det väl snart slut”.  Anna Johansson frågade strax därefter Jansson var hans tjänarinna Maria Olsson var och tillagt ”Ämnar hon skaffa folk till det här så får ni dela samma  öde. Jansson gick från det ena stället till det andra för att få med sig folk, men ingen vill följa med honom, och att Jansson, då gick hem. Vid 12 tiden på natten kom han hem tog en lykta i handen och gick ut på gatan der han fann Ljungberg liggande död.

2.  Maria Olsson i Björkelund:  Hon är i tjänst hos förra vittnet Johannes Jansson. Omkring klockan ½ 7 förliden gårdag afton kom ut på förutnämda ladugårdagata där Carlsson som var berusad också befanns av denne tillfrågades om hon visste var Anders Ljungberg uppehöll sig, hon därtill svarade att han gått därifrån om kring 10 minuter sedan. Efter detta ordbyte för en kort stund avlägsnade sig Maria för att gå till grannen Adolf Emanuelsson med mjölk Hon mötte då Ljungberg som fick veta att Carlsson var på gatan och vartill ha svarade ”jasså”. Maria hade under vägen till Emanuelsson hört hur Carlsson svor och stojade. Carlssons moder Anna Johansson som Maria jämväl träffade, frågade vad det var för väsen på Jansssons gata, Maria svarade ”det vet jag inte men följ med hem”, att de båda då  sprungo till platsen. dervid iaktog Maria hur Carlsson med tillhygge tilldelade Ljungberg, som låg på marken slag på slag. Carlsson sade till Maria som närmade sig platsen och då hörde Ljungberg sakta jämra sig, ”Gå din väg kondjävel annars dödar jag dig också”. Anna Johansson då jämväl flera gånger yttrade ”gå din väg”. Maria åsåg huru Carlsson i ett, slagit Ljungberg en kvarts timma, Då Carlsson ej upphörde med misshandeln, sprang hon bort för att skaffa folk till Ljungbergs hjälp, men vart hon kom ville ingen följa med, av fruktan för Carlsson. Maria  återvände hem omkring ½ 9 och då från gatan hörde  huru en person under stönande läten slog och bultade på något mjukt föremål, som Maria med bestämdhet antog vara Ljungbergs kropp, och att Maria rädd och upprörd efteråt sprang sin väg och ej återvände förrän nästa dag, på morgonen då hon fann Ljungberg ligga död på gatan.
Karl Bergstrand 2008