Den medicinhistoriska databasen
http://pub.ep.liu.se/medhist/ Databassökning, provinsialläkare,hjo

Mycket intressant läsning med lokal anknytning
Här nedan ett utdtag ur
G Warenius rapport 1846

Under årets lopp har jag förrättat 16 medicolegala liköppningar. Bland dessa ha 11 förefallit inom Hjo, 4 inom Fahlköpings och 1 inom Mariestads district. Enligt attesterne har dödsorsaken i anseende till inträffad förruttnelse ej kunnat utrönas med visshet hos 6, bland hvilke en troligen ljutit döden genom qväfning under vatten; en troligen genom hängning; en troligen genom yttre våld, hvarefter den döde kroppen blifvit upphängd; 2 troligen genom yttre våld, hvarigenom bådas hufvudskål blifvit skadad; 1 en af fullkomligt outredd orsak. Deremot antages i attesterne att bland de öfrige 1 ljutit döden genom blodslag, orsakadt af köld; 1 genom blodslag orsakadt af under rusigt tillstånd inträffad förbränning; 1 genom blodslag, orsakadt af köld och brännvin; 1 af blodslag, orsakadt af yttre våld; en af blodslag och qväfning, orsakade af en i bakre delen af svalget och öfre delen af luftstrupen fastnad fläskskifva; 1 af arsenikförgiftning; 1 af polypbildning i hjertat, orsakad af i blodmassan inträffad sjuklig afvikelse; 1 af qväfning, orsakad af i lungsäckarne genom yttre våld bemedlad blodutgjutning från lungorna; 1 genom hängning. Slutligen har ett nyfödt barn alldrig andats.

Protocoll, fördt vid medicolegal liköppning å aflidne Sven Vetters i Kullebäcken döde kropp et. 9/3 46.

Igenkänningstecken: Kroppslängden nära 3 alnar; ögonen blå; hår och skägg ljusbruna; näsan spetsig, krokig; munnen insjunken; de flesta tänderna borrta; ansigtet åldrigt, långlaggda kinderna insjunkna.

S. 1. Yttre besigtningen.

Kroppen, iklädd vanlig svepning, var på rygg upplaggd i kista. Alle leder böjlige; naglarne å högra handen blå; Å buken ryggen och låren funnos dödsblånader. I högra armvecket fanns ett mindre sår, förmodligen tillkommit genom åderlåtning /venaesection/. Å högra stortån fanns ett mindre skrubbsår, förbundet med en linnelapp. Ett större brännsår sträckte sig från hjessan till näsroten och från sida till sida öfver hufvudets hela öfra yta. På venstra sidan sträckte det sig nedåt kinden till kindknölen /tuber malare/ samt yttre örats främre yta. Förstörelsen hade ej inskränkt sig till de mjuke delarne utan hufvudskålen var svartbrännd. Venstra hjessbenets /Ossis bregmatis/ och venstra hälften af pannbenets /ossis frontalis/ yttre lamell var genomkolad och splittrad. Båda öronen voro oedematiskt uppdrifna. På högra kinden befanns ett hudsår från kindknölen sträckande sig bakåt örat. Hullet klent.

S. 2. Inre besigtningar.

1. Hufvudet. Vid hufvudskålens genomsågning borrtföll yttre lamellen af venstra hjessbenet och pannbenets venstra hälft till större delen. Den derunder liggande medlerste eller /dipploe/ var kolad och harzagtigt ansvälld. Den inre lamellen syntes blekröd. Hårda hjernhinnan derunder kändes som vaxadt papper. Efter dess borrttagande utrann ungefär 2 matskedar svartfärgadt blod. Den derunder /under de splittrade delarne af hufvudskålsbenen/ liggande delen af hjernan var i rigtning framifrån bakåt brusten till en längd af 2/2 och ett djup 1 tum. Bristningen var fylld af lefrad blod. Den bristningen omgifvande delen af hjernan känndes hård som vax - var trasig och blodfylld. Sin. longitud. och transver. /långe - och sidoblodledarne/ nästan blodtome. Lilla hjernan blek. På basis craniet /hufvudskålsbottnen/ fanns ungefär 2 matskedar blekröd vätska.

2. Vid munnen och svalget ingenting att anmärka.

3. Bröstet. Hjertsäcken papperstunn; högra hjerthalfvan och hålådrorna blodtoma. Venstra hjerthalfvan och aorta höllo obetydligt, svart, nästan lefradt blod. Venstre hjertkammarens vägg var, der hon är tjockast, knappt 3 lineer, högre kammarens ½ linea, kammars{…} väggen 4 lineer tjock. Båda förmakens väggar voro papperstunna. Högra lungan öfverallt fastvuxen vid bröstkorgen och mellangerdet, var så öfverfylld af blod, att hon med undantag af sin öfverste spets på intet ställe knistrade för knifven. Venstra lungan var likaledes starkt blodsprängd; men knistrade öfverallt för knifven. Begge lungorna flyta i vatten.

4. Buken. Lefvern något förstorad - i öfrigt normal; gallblåsan fylld af mörkbrun vätska; njurarna, mjelten och magspottkörteln /pancreas/ normale; urinblåsan utspännd af vatten. Små - och stortarmarne höllo faeces. Magen nästan tom. Den innehöll nemligen högst 2 theskedar ljusröd vätska. Uti dess /magens/ botten funnos 2 plommonformiga, ungefär 2 tum långa hål genom slemhinnan, som i öfrigt till en stor del var aflossad från muskelhinnan. Den förra var dels rödstrimig, dels högröd, dels lefverbrun. Magens lukt rå, dragning åt sot. I matstrupens nedre del fanns en trind potatisbit, tjock som en gåspenna och 4 lineer lång.

Mera var ej att anmärka. Uppläst på stället betyga såsom närvarande vittnen.

C. Carlberg. Ferd. Alstrin.

Utlåtande:

Med anledning af förestående liköppningsprotocoll antager jag att, Sven Vetter från Kullebäcken ljutit döden genom /modo apoplectico sanguineo/ medelst blodslag upphäfven hjernverksamhet, hvartill måhända kommit qväfning /suffocatio/. För blodslaget skulle man kunna tänka sig en af följande 3 anledningar: 1:mo inre sjukdom eller anlag; 2:do öfverlastning af starke drycker; 3:tio brännskadan å hufvudet. Att emedlertid icke inre sjukdom eller anlag bemedlat detta blodslag, torde med säkerhet kunna antagas, dels emedan liköppningsföreteelserne ådagalägga, att både hjertat och öfrige muskler saknat den ett sådant anlag utmärkande hypertrophiska beskaffenhet, dels emedan förstörelsen i magens slemhinna bestämdt synes antyda föregången förtäring af denne förstörelse orsakande starke drycker, men denna förtäring af starke drycker rimligen ej kunnat inträffa efter blodslaget, liksom detta sednare ej rimligen efter förtäringen af de förre kunnat genom inre sjukdomsanlag framkallas, emedan den genom dem i magen troliga ögonblickligen eller nära ögonblickligen inträffade förstörelsen äfven troligen ögonblickligen eller nära ögonblickligen orsakat hjertförlamning. Denna sednare omständighet synes äfven ådagalägga, att starke drycker ej bemedlat blodslaget, för hvars framkallande under sådant förhållande fordrat en annan yttre orsak. En sådan finnes uti brandskadan å Vetters hjessa. Jag föreställer mig att härvid tillgått sålunda, att Vetter intagit en så stor portion brännvin eller annan stark dryck, att han genom omedelbart deraf orsakad vanmagt nedfallit, så att hufvudet kommit i spiselen; att genom eldens åverkan hjessans yttre mjuka betäckningar, venstra hjessbenet och venstra delen af pannbenets yttre lamell och medlersta lager / dipploe/ samt den derunder befintlige delen af hjernan blifvit i sitt sammanhang mer eller mindre upplöste; att genom hjernans upplösning en hennes verksamhet upphäfvande blodutådring blifvit bemedlad. Att, såsom vanligt vid rus och hjernskakning, magens innehåll under tiden blifvit uttömdt genom kräkning, bestyrkes deraf att i nedre delen af matstrupen fanns en potatisbit, hvilket väl ej varit möjligt, om ej uppstötningar inträffat efter förtäringen af starke drycker. Att hvarken å ansigtet eller i munnen fanns något tecken till föregången kräkning, blir förklarligt, då man besinnar, att liket blifvit svept och att svepning alltid föregås af tvättning. Att åter icke något skarpt metalliskt gift utan starke drycker förorsakat förstörningen i magen antydes deraf, att svalget och matstrupen ej blifvit angripne. Hvilket allt intygas et.

Från polisundersökningen torde böra anföras, att Vetter en förmiddag varit borrta och inköpt en fjerding brännvin. Då han vid middagstiden hemkom åtbar sig så, att han blef ensam i stugan, i hvilken han uppgjorde eld. "Troligen hade han af brännvinet i sin enslighet förtärt en alltför stor portion på en gång. "Då folk inkom i stugan låg han med hufvudet i elden. Han dog", om jag rätt minnes, "ej förr än följande dygnet. Han brukade förtära brännvin, tills han stupade.

Om denne händelse är en bland de ohyggligare; om den borde slå hvarje brännvinets producent med häpnad, med samvetsagg; om den borde föranleda hvarje för nykterhet och sedlighet nitälskande fosterlandsvän, menniskovän, att uppbjuda hela sin förmåga för fylleriets bekämpande, så är jag dock så långt ifrån att hylla den slags nykterhetsifver, hvilken uppenbarar sig genom allt annat än öfvertygelse ingifvande af kringresande phantaster eller enthusiaster anställda nykterhetspredikningar, att jag mer än gerna afstår benämningarna fosterlands - och menniskovän, så framt de äro oskilljagtiga från dessa predikningar. Jag har under loppet af året afhört en sådan predikant, visserligen såsom man egde rätt att vänta utaf Comminister Janzon, på sitt sätt talextfullt utförd, men dock, så framt jag förmår bedöma den, alldeles förfelad. Också ha bränneriernas, de störres Jag ogillar icke anläggandet för närvarande af dessa brännerier såsom en öfvergång till totalt nedläggande af brännvinshandteringen. Jag tror nemligen, att husbehofsbränningen genom dessa brännerier skall alldeles tillintetgöras. Har allmogen väl en gång gjort sig qvitt sitt brännvivsredskap. så torde den väl äfven afstå från återupptagandet af husbehofsbränningen om brännvinsfabrikerna blifva afskaffade.nemligen, antal inom orten betydligen ökats korrt efter denna predikan, mot hvilken jag för det första måste anmärka, att den, ehuru den väl förnämligast bort vara lämpad efter den stora pluralitetens, allmogens fattningsgåfvor, var späckad med termer från alla möjliga språk. En enda gång förklarade predikanten betydelsen af ett sådant främmande ord. Denna förklaring hade emedlertid, fruktar jag, hufvudsakligen predikantens genom denne ådagalaggda sinnrikhet, fyndighet att tacka för sin tillkomst. En annan anmärkning mot denna predikan ådrog sig predikanten genom sine otrolige sifferuppgifter. Om det undantagsvis kan synas mindre olämpligt att äfven i en predikan för förtydligandet af en svårfattlig satts framkomma med en eller anna siffra, så är det, enligt min enskilda åsigt, högst oriktigt att genom omtalandet i ett sådant föredrag af långa, till det fabulösa gränsande, milliontals Riksdalers vinst eller förlust utvisande räkningar förvandla kyrkan till en - räknekammare. Icke mindre anmärkningsvärdt var, att denna predikan på ett icke alltför diplomatiskt sätt tycktes förrändra en på förhand vunnen kännedom om en och annan bland de blifvande åhörarnes tänkesätt. Ännu anmärkningsvärdare syntes mig predikanters företag att i strängt polemisk förhålla sitt föredrag. Jag har åtminstone alltid föreställt mig att, liksom det oeftergifligen är hvarje hyfsad persons, hvarje, christens första pligt att alldrig öppna en strid mot en olika tänkande, mot en motståndare, då denne är beröfvad möjligheten att försvara sig, så bör också christendomens sarctuarium, predikstolen, på det sorgfälligaste fridlysas från hvarje skymt af så väl verldslige som andlige eldbränder. Anmärkningsvärdt var måhända, att predikanten ådagalade den taktlösheten att inblanda den Högsta Personligheten i sitt föredrag. Om en så utmärkt nykterhetens förkämpe, hade man väl minst kunnat förmoda, att han skulle offentligen förråda sådant misstroende till den sak för hvilken han så ifrigt uppträdt, att han ej blott ansett sig för sin polemik behöfva välja tid och ställe så, att han ej genast behöfde befara discussion öfver ämnet, utan äfven för att för framtiden neutralisera hvarje olika tänkande, paralysera hvarje motståndares tunga, ansett sig genom omnämnandet af Den Högst Uppsattes sympathier böra sätta Kronan på sitt verk. Han gick så långt denne enthusiast, denne utmärkte talare, att han i sin nykterhetspredikan genom uttrycket "vår nu regerande Allernådigaste Konung är den rättvisaste Regent, som någonsin sutat på Sveriges Thron", på sitt sätt ganska tydligt utmärkte Hans Majestäts sig hittills alldrig förnekande, exemplariska pietet mot Sin aflidne Höge Hr Fader och närmaste Företrädare på svenska Thronen. Min förundran har det väckt, att talaren, som sjelf varit Riksdagsman, kunnat helt och hållet åsidosätta den parlamentariske regel, hvilken utgår från Majestäts vackraste praerogativ - praerogativet nemligen att vara upphöjd öfver och fridlyst för hvarje inblandning i undersåtarnes meningsstrider för dagen.

Skulle någon insinuera att denna granskning af en nykterhetspredikan är främmande för- ja temmeligen obehörig uti denne rapport, så svarar jag, att, enär den allmänne sundhetspolisen inom districtet bör vidmagthållas af mig, är det icke allenast min rättighet utan min skyldighet att följa hvarje offentligt företag, som i mer eller mindre måhn kan tillbakaverka på ordning och sedlighet och således äfven på både kroppsligt och andligt välbefinnande. Detta erkänndt, så är också min skyldighet att i årsrapporten inför Kg. Collegium redogöra för de grunder, enligt hvidhe jag anser mig böra behandla hithörande mål, till hvilka tvifvelsutan nykterhetsformen måste hinföras, gifven.